18 juli<br /><br />Förtvivlans gåva<br /><br />"Vår sjukdom kom alltid upp till ytan igen eller fortsatte att utvecklas tills vi i förtvivlan sökte hjälp hos varandra Anonyma Narkomaner."<br /><br />Basic Text s 13<br /><br />När vi tänker på förtvivlan föreställer vi oss ett oönskat tillstånd: en stackars trasig själ som desperat griper efter något den är i trängande behov av med en förtvivlad blick i ögonen. Vi tänker på jagade djur, hungriga barn och på oss själva innan vi hittade NA.<br /><br />Ändå var det den förtvivlan vi kände innan vi kom till NA som tvingade oss att acceptera det första steget. Vi hade inga fler idéer och blev därför mottagliga för nya. Vårt vansinne hade till sist stigit högre än vår mur av förnekelse och tvingade oss att vara ärliga om vår sjukdom. Våra bästa ansträngningar till kontroll hade bara slitit ut oss, följaktligen blev vi villiga att kapitulera. Vi hade fått förtvivlans gåva och fick som ett resultat av detta förmågan att acceptera de andliga principer som gör det möjligt för oss att tillfriskna.<br /><br />Förtvivlan är det som till sist driver många av oss till att be om hjälp. När vi väl har uppnått detta tillstånd kan vi vända om och börja på nytt. Precis som det förtvivlade, jagade djuret söker en trygg tillflyktsort så gör vi det också: i Anonyma Narkomaner.<br /><br />Bara för idag: Förtvivlans gåva har hjälpt mig att bli ärlig, ha ett öppet sinnelag och vara villig. Jag är tacksam för denna gåva eftersom den har gjort mitt tillfrisknande möjligt.<br /><br />Copyright (c) 2026, NA World Services, Inc. All Rights Reserved